High Life i Nornäs

Hösten 2010 fyller Anette 40 år. i Nornäs är det en stor händelse, som alltid när någon fyller jämt. Folkets hus fylls med släkt och vänner. Det är viktigt med sammanhållningen i byn. Det är dock något speciellt med just denna fest. Bygdens store son återvänder hem för att förgylla firandet.

På tröskeln till slalomparadisen i norra Dalarna ligger Nornäs. Som en oas i skogslandskapet intill sjön Noren. Precis som havet mättar luften med salt och tång så har även skogen sin speciella doft av myr och barrskog. Den syrliga lite sötaktiga doften av skvattram och pors från myrarna blandas med  skogens kåda och barr. I bakgrunden i sin mäktiga skepnad vilar fjället likt en Jätten Jorm.

Ingen fest utan levande musik. High Life är nu inte bara en rubrik på feststämningen i Folkets Hus i Nornäs utan också namnet på en musiktrio från Borlänge. Musikerkollektivet Sigges Orkester/Fröjd  kan uppträda i olika skepnader. En av dessa är High Life. Namnet behöver dock sin förklaring. Staffan, kappelmästarn, gick på trumkurs i Falun  för ett antal år sedan. Det var under FFF:s glansdagar och ledaren var ingen mindre än Ahmadu Jarr. En legend inom musikformen Highlife. Mr Jarr spelar Conga och är en skicklig kursledare och musikpedagog i afrikanska trumrytmer.

• Highlife utvecklades efter andra världskriget när västerländsk musik blandades med den västafrikanska traditionen. Man började använda västerländska instrument, t.ex. gitarr, trumpet och saxofon. Den kanske viktigaste influensen var gitarrmusiken som spelades i palmvinsbarerna, och namnet highlife kommer därifrån. Det är denna glada och spontana musik som Ahmadu Jarr från Sierra Leone och The Highlife Orchestra spelar.

Kursen i Falun innehöll allt från trumbygge ( congas) till att lära sig grunden i Highlifemusiken.

Staffan blev så inspirerad av denne Ahmadu att han snabbt tillägnade sig alla delar av Highlifekulturen. Bland annat startade han en Congastillverkning. Produktionen ägde rum i husets källare. Materialet bestod av avloppsrör i plast i olika dimensioner toppade med äkta trumskinn snörda med noggrann precision. Ljudet från PVC- Congan var av synnerligen god kvalité. Staffan blev under en tid flitig besökare på olika byggarbetsplatser i hopp om att få med sig någon överbliven rörbit i lämplig storlek. Den generöse Staffan åkte inte bara omkring och förevisade sina skapelser med takt och ton utan skänkte även större delen av sin tillverkning till släkt och vänner. Syftet kan ha varit att starta en ny folkrörelse i Highlifemusik.

För att fullborda sin skapelse bildade Staffan bandet High Life. Vid kontroll om bandnamnet var ledigt visade det sig att det vimlade av band med namnet High Life. Nåja tänkte Staffan, det finns i alla fall inget band i Övre Tjärna med det namnet så High Life får det bli. De två övriga bandmedlemmarna Jonas och Janne hade svårt att acceptera namnet. De önskade sig något med lite mer lokal anknytning.

Tillbaka till festen i Nornäs. Men först en historielektion. Alla i byn vet vem Jonas är. Bertil och Mariannes talangfulle son som tidigt bestämde sig för att bli professionell bollfångare. Detta var ingen slump utan en noga genomtänkt plan. Redan som kolt hängde han med pappa Bertil och hjälpte till i det tunga skogsarbetet. Otaliga äro de stockar han släpat på genom Särnaskogarna. I detta skogens gym byggde han tidigt upp en imponerande råstyrka.

På vinterhalvåret när snö och kyla omöjliggjorde skogsarbete ägnade Jonas mesta tiden till  sportgrenen snödykning. Snöfallen var både intensiva och ymniga i Nornäs på den här tiden. Själva övningen gick till så att Jonas pulsade ut till närmaste väg och intog en lämplig position i väntan på snöplogen. I mörkret närmade sig ljuskäglan från lastbilen och dånet  från plogen tilltog i styrka. Plötsligt är den där och Jonas slänger sig som en surfare och rider på snövågen plogen kastar upp. En nog så riskfylld manöver men Jonas behärskar tekniken. Snabbt intar han en ny position denna gång på andra sidan vägen. Han vet att plogen vänder vid nästa vägskäl så snart är den tillbaka. Jonas visste det ingen annan visste, att han någon gång skulle få användning av sin lek men då med en jublande hänförd publik och väldiga ljusstolpar med strålkastare som lyser upp den gröna mattan där han vaktar sitt mål.

Nu går karriären snabbt, via Sälens/Sörsjöns juniorlag till målvaktspel i Västerås. Efter gymnasieutbildningen i Gurkstan uppstår hemlängtan och Mora lockar med en ordinarie plats i div. 1. Succé förstås. Brage lägger dock snabbt målvaktsvantarna på Jonas. Allsvenskt spel. Förstemålvakt. Fotbollsidol. Tills en knäskada tyvärr sätter stopp för  den tänkta landslagskarriären. Snabbt ändrar denne fotbollshjälte riktning. Civil karriär i Dala Mitts brandförsvar med trumspelet som bisyssla.

Och där står han nu. På scenen framför sitt gnistrande trumset. Alla känner Jonas och har följt hans karriär genom åren. Nu är han tillbaka i rampljuset för att fira vännen Anette på hennes stora fest. Publiken jublar. Jonas kickar igång första låten och dansen tar sin början.

Efter några danser händer något märkligt. Plötsligt ställer sig Jonas upp bakom trumsetet och ropar HEJ LEIF genom mikrofonen så det ekar i salen.  Han måste ha upptäckt någon gammal kompis bland festfolket. Svaret kommer omedelbart. 10-12 herrar i varierande åldrar viftar med händerna och ropar i kör. HEJ JONAS!  Vad händer frågar jag nyfiket. Alla heter Leif förklarar vår trumslagare. Där har vi NAMNET ropar vi båda samtidigt. Staffan fick ge sig. Festen avslutas så småningom och alla vill prata med Jonas. Instrumenten packas in i bilen. Vi tar farväl och det afroinspirerade bandet HEJ LEIF återvänder till hembygden. 

/jn