Pata Pata i Rättvik

Som rubriken antyder handlar texten bland annat om låten Pata Pata, sjungen och inspelad av sångerskan Miriam Makeba från Sydafrika. Med dess folkmusikaliska uttryck platsar den väl i dalametropolen Rättviks dans och spelmanstradition. Låten är skriven på Xhosa. Ett språk som talas i en sydafrikansk provins och är känt för sina klickljud av vissa konsonanter. Miriam Makeba spelade in låten redan 1959 tillsammans med sin tjejgrupp. Den blev en allmän hit och nådde en större publik 1967 då den åter spelades in och släpptes i USA. Pata Pata betyder Touch Touch eller lätt beröring  och relateras till dansstilen med samma namn. En intressant koppling finns i den västerländska dansen foxtrot som visserligen är en pardans men anses av kulturantropologer härstamma från Serengeti och södra Afrika. Där lever bl a, det stora hjortdjuret Gnuen vars rörelsemönster där hannen gnider sitt huvud mot honan sägs ha inspirerat till foxtrotens Gnussa.

Att Pata Pata hamnade i Rättvik är den gode Staffans förtjänst som väl medveten om dess historia gjorde den till en av de första låtarna i Sigges repertoar. I konstellationen High Life (Hej Leif) blev den dessutom vår signaturmelodi.

År 2010  heter ägaren till Bruntegårdens hotell och restaurang  i Rättvik Björn Guström. Tillsammans med fru Susanne och två skickliga kockar har han skapat en gourmetrestaurang på anrika Bruntegården  på Lerdalsberget. På helgerna anordnas dans till levande musik ofta med teman. Björn som sysslar med allt från politik till landstingets habiliteringsverksamhet träffar Staffan på en studiedag och av en tillfällighet nämner Björn att Bruntegården saknar musikalisk underhållning nästa helg. Staffan som i sin iver redan berättat för Björn om sin passion för Afrikansk musik och trion High Life från provinsen Övre Tjärna i Borlänge erbjuder sig genast att stå för underhållningen kommande helg.

De följande dagarna ägnas åt  noggranna förberedelser. Jonas byter upp sig på cymbalsidan och kompletterar percussionuppsättningen med ytterligare detaljer.  Med sina väl inövade bollfångarhänder och snabba fotarbete får han trumsetet att låta som sambadrums i kakilambetakt. Ingen nu levande förblir stillastående i den ljudmiljön.

Låtlistan andas Highlifemusik. Staffans egenkomponerade låt som han döpt till Rötter i Afrika får en alldeles ny kompdesign och efter några tagningar känner vi oss nöjda. Vi väljer att inleda med Gösta Linderholms Brittas restaurang. ( Britta utbytt mot Björn och Susanna förstås) Alla kan sjunga med i refrängen. Den höjer stämningen och sätter ribban för kvällen. Festen kan börja.

Bruntegården ligger vackert på sluttningen ner mot Rättvik med en storslagen utsikt över Siljan. Redan vid entrén möts man av en genuin Dalamiljö med en stor festsal med en vidhängande matsalsdel där det gamla stallet låg. Vi inrättar oss, testar ljud och äter en bit av gourmetmaten.

Det är viktigt att visa respekt inför restaurangens gäster. Många är stammisar, några är hotellgäster på genomresa. De flesta äter av den goda maten och vill njuta och konversera i lugn och ro. Andra tar en öl och bekantar sig med omgivningen.  Vi inväntar ödmjukt rätt tillfälle. Sekunderna innan en spelning grips man av stundens allvar och en oro fångar medvetandet och tanken om hur kommer det här att tas emot. Väljer gästerna att gå ut på terassen och beundra utsikten över Siljan istället. Obehagskänslan som infinner sig behövs för att höja koncentrationen och förbereda oss för nuet.

Allt förlöper väl och krögare Björn tillåter sig att dansa loss med fru Susanne i några sambalåtar. Tiden tycks upphöra att existera, men övergår till slut i en välbehövlig paus. På väg ut till terassen går vi förbi en av Bruntes stammisar som pratar i telefon. Inte precis pratar, han närmast skriker till sin kompis i andra ändan av luren. DU MÅST KOM HIT GENAST, DET ÄR ROCKABILLY PÅ BRUNTEGÅRDEN!!! Vi tog det som en komplimang. Han var faktiskt sanningen på spåret.

Kvällen förlöper väl. Det anropade kompisgänget anländer och förenar sig med festen.

En bit in i andra setet händer något. Bruntegården får ett celebert besök av prästen tillika reseledaren Anders Åkerlund med följe. Denne Rättviksson som förutom att vara en mycket omtyckt präst även föreläser och berättat om sina resor i bl.a. Tanzania och Sydafrika.

Med följe och vilket följe sen! In i salen stiger ett 30-tal  vackert festklädda medborgare från Johannesburg  i Sydafrika som under några veckor vistas på Stiftsgården i Rättvik med Anders som kurs och reseledare. Vilken förvandling. Detta höjer stämningen omedelbart och Staffan beordrar till de nya gästernas ära Pata Pata i lång version. Nu förvandlas Bruntegården till en internationell  fest och dansarena med tonvikt på Rättvik och Sydafrika.

Vi kommer aldrig att glömma den kvällen där vi ovetande och oplanerat fick tillfälle att spela vår High Life musik på vårt alldeles eget sätt med en salig blandning av mestadels världslåtar med inslag av både rockabilly och svensk folkmusik och detta inför en sådan internationell samling gäster.

Vi återkom vid flera tillfällen till Bruntegården och spelade på olika temakvällar. Efter en sommar upphörde förfrågningarna och vi tyckte det verkade lite konstigt. Vi hade ett bra samarbete med Björn. Vid något tillfälle nämnde Staffan en möjlig förklaring. Björn utmanade Staffan på rodelåkning i samband med ett habiliteringsmöte. Rättviks rodelbana, som ligger nästgårds, är en välkänd turistattraktion sommartid och ett återkommande familjenöje. Attraktionen var helt okänd för Staffan men handsken var kastad och han antog utmaningen.

Vem vann. Staffan utklassade Björn trots att han aldrig satt sin fot på rodelbanan. Björn räknade med en enkel trofé men glömde det faktum att bröderna Garpebring hade rodeltävlingar  i Kanisbackarna i Älvsbyn långt innan de förvandlades till officiella slalombackar. Hur gick det till frågade jag Staffan. Vä åkt på en shirad ander, svarar Staffan. Ibland glömmer han bort sig och svarar på Pitemål. På svenska blir det. VI ÅKTE PÅ EN TJÄRAD SKIDA.

 

/jn